Hoppa till innehållet

Günter Maschke

Från Wikipedia
Günter Maschke
Född15 januari 1943[1]
Erfurt[2]
Död7 februari 2022 (79 år)
Frankfurt am Main
Medborgare iTyskland
SysselsättningJournalist, statsvetare[3], författare, publicist[3]
Politiskt parti
Deutsche Friedens-Union
Redigera Wikidata

Günter Maschke, född 15 januari 1943 i Erfurt, död 7 februari 2022, var en tysk författare, som till en början var vänsteraktivist, senare oberoende intellektuell och publicist inom den nya högern.[4]

På 1960-talet var han aktiv i kommunistiska grupper, den situationistiska gruppen Subversive Aktion i Tübingen och Sozialistischer Deutscher Studentenbund. Han påbörjade en politisk omorientering efter att ha besökt Kuba under två år från 1968 till 1969 och öppet kritiserat landets regim. Han var därefter fri medarbetare vid Frankfurter Allgemeine Zeitung under flera år.[5] En större omvändelse skedde när han började studera Carl Schmitt som han även blev personlig vän med. Han lämnade FAZ 1985 efter en publicistisk kontrovers med Jürgen Habermas. Han började därefter skriva för högerkonservativa och högerextrema tidskrifter som Staatsbriefe, Criticón, Junge Freiheit, Empresas políticas och Etappe.

Tillsammans med två andra tyskar som växlat från radikal vänster till höger, Horst Mahler och Reinhold Oberlercher, publicerade han 1999 en "kanonisk förklaring av 68-rörelsen", där de tolkade 68-rörelsen som nationalrevolutionär.[6] De hävdade att 68-rörelsen hade stått för varken kommunism eller kapitalism, varken tredje världens eller östs eller västs idéer och maktintressen, utan "endast för varje folks rätt till nationalrevolutionär och socialrevolutionär självbefrielse".[7]

Günter Maschke på tyskspråkiga Wikipedia

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: vse2010609987, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Anton Maegerle: Politischer und publizistischer Werdegang von Autoren der "Jungen Freiheit". In: Stephan Braun, Ute Vogt (Hrsg.): Die Wochenzeitung "junge Freiheit": Kritische Analysen zu Programmatik, Inhalten, Autoren und Kunden. Springer, 2007, s. 193–215, s. 198.
  5. ^ Magazin Kunst, band 51, 3:e kvartalet 1973, s. 70
  6. ^ Jahrbuch Extremismus & Demokratie. Band 22, Bouvier Verlag 2010, s. 247.
  7. ^ Klaus Biesenbach: Zur Vorstellung des Terrors. Band 2 i Zur Vorstellung des Terrors: Die RAF-Ausstellung. Steidl Verlag 2005, s. 135.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]